Denna rubrik är det många som nog blir provocerade av. Alla vill vi känna oss viktiga och många gånger får jag höra att chefen är en nyckelfaktor för att en organisation ska fungera bra.
Allt detta stämmer. MEN. En organisation blir svag om allting står och faller med en ledare.
Ibland träffar jag chefer som är otroligt stressade över att de kanske har varit sjuka ett par dagar, att de har behövt vabba eller att de faktiskt ska på semester i tre veckor. De känner att hela avdelningen kommer att kollapsa om hen inte är där. De är oroliga över hur allting ska gå och känner sig stressade över att inte ha kontrollen.
En chef som tänker på detta sätt är enligt mig ute på en farlig väg. Detta är en svag och bräcklig organisation.
En stark organisation fås genom att hela tiden låta medarbetarna tänka själva. I en utopi ska medarbetarna vara så pass självständiga att en chef knappt behövs. Chefens uppgift ska vara att agera bollplank och styra riktningar.
Igår hade vi en Teamledarträff med Ung Omsorg i Skåne. Det var en rolig träff och jag njöt i fulla drag. Jag som högsta chef behövdes knappt. Vi skulle diskutera upplägg inför vår sommarverksamhet och det ända jag behövde göra var att brainstorma ämnen som kunde röra sommaren tillsammans med teamledarna och sedan kunde de självständigt diskutera de olika ämnena. Allting flöt på hur bra som helst och diskussionerna var livliga. Jag serverade ingen lösning utan teamledarna fick själva komma fram till vad de trodde skulle fungera för dem.
Jag är helt övertygad om att vår sommar kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Varför? Därför att våra teamledare har själva tagit fram lösningsförslagen, de tar själva ansvar för hur sommaren går och genom att involvera alla skapas delaktighet som höjer motivationen.
Jag som chef har gjort mig så obetydlig som möjligt.