Det här med titlar på tjänster och befattningar kan jag uppleva som både känsligt och knepigt, men väldigt viktigt.

Din titel bör rimligtvis stämma överens med det du faktiskt gör i din tjänst. Titeln är alltså först och främst beskrivande look at here now. Jobbar du som försäljningschef ska du givetvis ha ansvaret för försäljningen, arbetar du som lokalvårdare ska du vårda lokalerna. Att ha en beskrivande titel hjälper alltså till när dels du, men också andra faktiskt ska förstå vad det är som du gör på ditt jobb.

En titel skapar också en viss förväntan på vad eller hur personalen ska prestera. Exempelvis för att vara självkritiskt heter det hos Ung Omsorg ”Deltagare” när man är en person som ingår i ett team. Att heta just Deltagare signalerar att våra ungdomar förväntas delta i teamet, men inte så mycket mer. Titeln i sig aktiverar inte och det ingår väldigt lite ansvar. Ett annat exempel är olika namn på personer inom studentlivet. Hjälper man till på Hallands nation i Lund så heter man ”jobbare”. Hjälper du däremot till på Lunds nation så kommer du att heta ”tjänsteman”. Givetvis är det roligare och mer ansvarstagande att vara tjänstman än vad det är att vara jobbare.

Det borde vara en självklarhet att titlar i så lång utsträckning är könsneutrala. För att ta ovanstående exempel så kan det ur ett genusperspektiv vara bättre att använda titel ”jobbare” än ”tjänsteman”. Eftersom jag tycker att en titel först och främst är beskrivande skapar det tyvärr inte direkt incitament för män att söka in till vården ifall titeln är ”sjuksköterska”. En mer neutral benämning borde vara ”sjukskötare”.

Titlar tenderar också att skapa hierarkier och kan ibland en allt för stor respekt. Bara genom att byta ut ordet ”chef” mot ”ansvarig” sänker du hierarkikänslan och jobbar för en plattare organisation. Exempelvis var min titel från början ”Sverigechef” hos Ung Omsorg. Förutom att den skapade förvirring (vi har ingen verksamhet utanför Sverige) så var titeln ”mäktig” och många av våra ungdomar blev väldigt nervösa när de skulle träffa Sverigechefen. Titeln som vi bytte till var ”Verksamhetsansvarig” vilket låter mer mjukt och är mer beskrivande för vad jag faktiskt jobbar med.

Den som bär titeln ska även kunna ”bära upp den” och känna stolthet över den. Därav tycker jag personligen att det är en ypperlig idé att heta ”lokalvårdare” istället för städare. Att bära upp sin titel innebär också att man måste ta det ansvar som titeln kräver, om titeln blir för ”maffig” kan personen som bär titeln uppleva att hen inte klarar av att leva upp till de förväntningar som finns och då kan självförtroendet sänkas vilket i sin tur kan leda till sämre prestation. 

Det är alltså inte bara att ta en titel ur tomma intet för att det låter bra. Jag anser att det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till titlar och verkligen tänka till innan de sätts. Själv föredrar jag titlar som stämmer överens med vad arbetet i sig innebär och titeln får gärna vara aktiverande och skapa förväntningar. Könsneutrala titlar är att föredra och jag tycker det är viktigt att titeln förebygger hierarkikänslan.