Tack. Ett så viktigt ord!
Gång på gång får jag höra om personer som tappar all motivation eftersom de inte känner att de får uppskattning för det jobb de utför. Det känns helt enkelt inte värt att utföra ett jobb om ingen ser en och bekräftar det jobb som man genomför.
Att som chef verkligen våga ge beröm och att erkänna personalen och dess arbete hänger djupt samman med motivation och engagemang. Det spelar egentligen ingen roll om personalen ”bara” utför sina ”standard” uppgifter. En kall chef skulle kunna uttrycka något i stil med ”jag ska väl inte behöva berömma det förväntade, de får ju faktiskt betalt för att vara här”.
Jag kan garantera att den chefen har hög personalomsättning! Som individ vill man känna sig sedd och betydelsefull. Får man inte den betydelsefulla uppskattningen finns det några tänkbara alternativ på vad som kommer att hända. Exempelvis:
- Personen väljer att jobba kvar, men känner inte längre något engagemang gentemot organisationen. Personen kommer aldrig att göra det lilla extra och kommer inte att föra organisationen framåt. Oftast brukar negativa känslor så som bitterhet uppstå.
- Personen börjar sjukskriva sig mer och mer. Antingen blir personen på ”riktigt” sjuk eftersom de psyksociala arbetsförhållanden är kassa eller så känns det helt enkelt inte så värt att gå till jobbet längre.
- Personen väljer att se sig om efter nya jobb och väljer att sluta så snart tillfälle dyker upp.
Personalen är vår viktigaste resurs, det är så viktigt att vi tar hand om dem!
Därför känns det helt rätt att sitta och skriva tackkort för det extra arbete som våra regionchefer la ner i våras. Vi hade aldrig klarat av att öka vår omsättning med 33% om det inte vore för att flera av våra regionchefer hjälpte till långt utöver vad som förväntades av dem!